Då var vi här igen – mitt återkommande gnäll på pendeltrafiken. Idag var dock måttet rågat och mitt humör var allt annat än det bästa vid hemkomsten. Morgonens egoistiska stadstrafik förstörde min dag. Ja det var faktiskt inne i Uppsala dagens förseningar ägde rum, inte här ute på landet i Storvreta där vi håller oss till trafikreglerna.

I god tid

Som den vane pendlare jag är brukar det här med att vara i tid aldrig vara ett problem för min egen del. Jag har en invand tidsrutin när det kommer till att hålla buss- och tågtider. Så var fallet även idag då jag i perfekt tid tajmade bussen när den stannade in vid Storvreta bibliotek i arla morgonstund. Färden gick ganska smärtfritt in till “storstan”, fram tills Uppsala-skylten uppenbarade sig. Från ingenstans växte sig helt plötsligt en gigantisk trafikkö upp där personbilar helt och hållet struntade i bussfilen. Bilarna sicksackade som förvirrade myror mellan bussens privilegierade fil. Till och med busschauffören såg rådlös ut över vad som skedde i den normalt sett ganska trötta morgontrafiken.

Det här egoistiska beteendet bland bilresenärerna fick till följd att bussen från Storvreta, vilken jag reste med, kom in hela tio minuter för sent till city. För min del tar ju inte resandet slut i city, jag måste ta mig vidare med en stadsbuss till mitt kontor. Självklart ledde förseningen till att jag missade anslutningsbussen och stegade in på kontoret 45 minuter för sent. Inte roligt när jag precis den här morgonen hade bokat in ett viktigt kundmöte.

Vad krävs för att fordonsresenärer (för att dra alla över en kam) ska respektera andra resande i trafiken. Varför är vissa människors jobbklocka viktigare än andras? Nej, det här är ett riktigt dilemma. Är det inte SJ som får signalfel stup i kvarten är det stadsbussarna som råkar ut för idiotbilister. Nu ser jag fram emot än mindre försenad dag imorgon.

Tack och hej från pendelgnällaren!