Jag är en snubbe som sällan viker mig när det kommer till att stå för min åsikt. Ibland kan det vara till min nackdel, men i de flesta fall känner jag mig stolt över min pondus. När det kommer till rättvisa är det något jag skulle stånga mig blodig för. Låt mig berätta lite mer om min relation till rättvisa.

Allas lika värde

Jag växte upp här i Storvreta tillsammans med min äldre bror och min mamma. Min pappa fanns inte med i bilden över huvud taget, det var mamma som skötte allting. Hennes skarpa syn på livet har alltid varit vår familjs kärna. Hon jobbade hårt för att ge mig och min bror ett bra liv. Det var inte många stunder vi hann “umgås” i vardagen eftersom mamma jobbade heltid samt hoppade in extra för att få ihop lite mer slantar. Trots detta hade hon förmågan att förmedla små, men viktiga saker precis varje dag. Allas lika värde är ett av de budskap mamma alltid pratade med mig och min bror om. Jag var ingen ängel som barn, men jag var aldrig elak mot andra barn. Det fanns inte i min natur att håna någon eller påpeka något som är annorlunda hos någon. Vi är alla i grund och botten likadana.

Mamma poängterade alltid vikten av att vara rättvis i livet. Både mot andra och mot sig själv. På slutet har jag reflekterat över hur jag anammat rättvisa i mitt eget liv. Jag har kommit fram till att mitt förhållande till rättvisa guidat mig fram här i livet. Vissa i mitt umgänge har miljoner på banken, andra vrider och vänder på varje krona. jag umgås med vänner som knappt varit utanför Storvreta, men har även kompisar som bor på andra sidan jordklotet. En av mina bättre vänner är homosexuell och många av mina “pendlingspolare” är invandrare. Oavsett plånbok, jobb, sexuell läggning eller bakgrund betyder alla mina vänner lika mycket för mig!