Idag är en dag då jag tackar gudarna där ovan lite extra. Det var nämligen idag för 15 år sedan min älskade fru sa JA till mig i Vattholma Pastorat här i Storvreta. Jag gnäller mellan varven på min fru här på bloggen, men det här inlägget är en hyllning till min fantastiska fru!

Jämn och balanserad kärleksrelation

Jag är ganska klar över vad som är nyckeln bakom vårt fantastiska äktenskap – det är vår balanserade relation. Vi var tidigt införstådda över hur olika vi är ibland samt hur lika vi är andra gånger. Vi har en ömsesidig förståelse för bägges “sämre” sidor, vilket ger en balans i vårt förhållande. Med det sagt är vi inte bästa vänner jämt, tvärtom ryker vi ihop mellan varven. När det sker ser vi dock till att reda ut det på ett konstruktivt sätt. Vi kan bägge behöva en liten stund för oss själva när stubinen är tänd, men ganska omgående ger vi varandra en kram. En ursäkt från oss båda två brukar vara en självklarhet.

Gemensamt liv vs separata liv

När det kommer till våra intressen så finns det ett flertal jag och min fru delar. Vi trivs båda i mark och natur så den biten har vi alltid byggt upp tillsammans. Campingsemestrar, bärplockning och andra vardagsutflykter som piffar upp tillvaron. Jag har personligen ett gediget sportintresse, något min fru inte är särskilt förtjust i. Hon tycker att fotboll är tidsslöseri, vilket jag ibland blir stött av. Hur som helst är hon aldrig den som hindrar mig från mitt eget intresse. Här om året gav hon mig en biljett till London för att se mitt favoritlag Chelsea spela på Stamford Bridge! Min fru, hon gillar att dansa. Jag är stel som en möbel på dansgolvet, men inte har jag hindrat henne från att gå ut och dansa för det. Att skapa det gemensamma, men samtidigt ge rum för det separata tror jag är viktigt i relationer!